Den själsliga ansträngningen
Får mina celler att snegla
Mot det påfrestande hotet
För ännu är inte glorian på
Under tiden,
skimrar festerna dina färger

(Dom ser oss,
oss ser dom alltid.)

Den komna gårdagen med er
Blir morgondagens berusning
Trånandet om en ballad
Försvinner inte alls
Utan blir en tsunami av döva ord

(Dom ser oss,
oss ser dom alltid.)

När min blick hamnar på dig
Känner jag hur min eufori
Bildar möjliga evenemang mellan oss
(”Kanske är jag beroende
Dock viskar jag bara om det”)

(Dom ser oss,
oss ser dom alltid.)

En förhastad inåtriktad blick
Gör dig så mycket mer välskapt
Nästan så ofantligt mindre än mig
Att jag borde stjäla dina åror
Med mottot att fly till er

(Dom ser oss,
oss ser dom alltid.)

Att vistas tillsammans med er
Inväntades på nästa tragedi
Innan ens vågorna är raka igen
När jag med drömmande ögon
Söker över din torso förbryllat,
Är så utmärkande för mig

Med hundra år av isolering i portmonnän,
prövar jag med Kol 14 metoden
Att avdunsta tillgivenheten för dig
-Självklart,
Springer jag med håret vajande
(Samtidigt blir ni till monument
Märkta med symbolen för kollaps)

(Dom ser oss,
oss ser dom alltid.)

Och med ditt spy i toalettstolen
Håller jag tillbaka håret du inte har
Viskar små motsägelsefulla ord
Som du ens aldrig förstått
Jag vid din sida, är naivt,
men något så grymt värdefullt

(Dom ser oss,
oss ser dom alltid.)

Trots din reflexartade vänligheten
Kan en viss omedveten otrohet kännas av
Där du sitter bak i rummet och funderande
Och helt glömt bort våra konversationer
Sitter jag och är förälskad,
i just dig.

(Dom ser oss,
oss ser dom alltid.)