Ett sakta expanderande skälv faller på plats inför inhalationen
Passion griper tag i ens djupa, sårbara och alldeles egna innebörd,
vart man ska bege sig är inget faktum, utan när man ska bege sig

Jag inhalerar när orden ska utvidgas till dessa ofattbara känslor
Hur ska jag, med resta hår om armarna kasta bort förklädnaden,
jag så länge burit på inför alla dessa lättlurade människor

Jag kan också tråna, leva och känna efter något, såsom episk romans
För utan en utandning om nacken före dvalan, är jag också rädd
Rädd för vars förutfattade meningar och antagande dagen därpå

Ett utövande av en desperat lust är inget nödvändigt vid ångest,
utan skulle bara stänga in allt för tillfället när lusten bara vill ha mer
Det enda som ska behövas är en verbal dikt som innehåller -
"Jag älskar dig"