Då trodde jag allt var naturligt, att det skulle göra ont
Slagen var allt då, kände mig kränkt, ledsen, som ingen
Nu är slagen ingenting, det som gör ont är orden

Allt började då, jag minns knappt när det var
Mamma skrek med sitt leende, jag förstod aldrig
Sparkarna under bordet förstörde henne,
och det det skulle senare förstöra mig
Mamma mamma, du var min hjälte

Åren gick och gick, jag blev någon
Jag blev kär, jag log, jag blev ett barn
Om jag hade varit elva nu, skulle jag inte varit här
inte här hemma, utan hos någon och lekte
medan jag i hemlighet skrev "Oskar" på svarta papper
Min barndomskärlek, som gav mig lite frid

Inte visste jag att jag skulle bli hjärntvättad,
bortglömd, men ändå så jävla älskad
Vad ska jag tro, när du väljer honom framför mig,
förstör min relation med dom som vet vad som hänt
Vad vill du jag ska känna, när jag sitter här i mörkret
Och du håller hans hand offentligt och ler
alla säger "åh, familjen är allt för henne"
var jag är, eller alla andra barn är, struntar dom i

Under tiden allt händer, mitt liv blir till en mardröm
glömmer jag vilka som bryr sig, och söker stöd hos egoister
såna människor som använder det emot mig och gör allt värre
Fan Mamma, krama mig en liten stund i alla fall

Kan du inte förstå, att jag känner mer än vad jag sett
Smärtan blir dubbletter och jag vet inte vad jag ska känna
Jag söker uppmärksamhet, medlidande och letar efter någon
Någon jag hittat på i mitt huvud, du vet där alla jävla känslor är
Allt blir så fel, det leder mig ett steg närmare ordet värre
"det kunde i alla fall varit värre"

Vad fan ska jag ta mig till, snart är ni hemma igen
att prata går inte, det blir alltid ett bekymrat leende
som ska få mig tro att ni ska lyssna, sen kommer skriken
jag måste le, jag måste hålla med, mina systrar är ju skit!

Jag manipulerar, lurar och känner massa hat
tack för orden, det kändes bra bland all skit
Det är mitt fel, jo tack jag vet
Ni har alla tryckt in det i min skalle,
jag ska aldrig tycka annorlunda
jag ska aldrig vara som mig själv
Jag ska le, låtsas som ingenting,
och släppa taget om ärligheten