Vi ligger på bryggan

mälaren är så där grön

som bara den kan vara

ytan är stilla

Jag vill ta i dig förevigt

Kan tiden inte bara stanna

stanna av

kan klockorna sluta ticka

Vi bryter av visarna

pausar verkligheten

och njuter i något

fejktillstånd

Vi konverserar

men orden fastnar

i vinden

Eller är det bara så

det känns för mig

Minnet är så kort

fast känslan

den är huggen i sten

Mälarens vatten

påminner om

kärleken i dina ögon

de gröna

Snart måste du gå

och inget blir sig likt

nej, aldrig någonsin igen

Snart lämnar vi bryggan

och i vinden vilar vår kärlek,

våra tankar och våra ord

Men ändå viskar den 

om känslan av

Din hand i min