nu är då
och att se sig

porten vid götgatan 38
så vad vet jag om livet?

Storstockholm, ur tidens rum.
fattigvård, själasår.

jag anar er möda
evigheter senare

om du bara visste
hur fattig jag ännu är
käre gammelmormors-mor.

jag ser dina barnahänder sträckta
bespottade av stadens stank.

lilla du, jag är vuxen nu
men du, jag är så fattig.
du drömde om bröd,

du stod där varje dag. du överlevde livet.
jag flyr undan, är rädd.

som om livet vore mitt fängelse.
sen är det han med lågan.

och radion som sjunger
Thåström
"kärlek är för dom"


kanske vill du, skänka mig svar.
krävdes det mod
och allt för många tårar?

kvinnor män och ni småbarn.
grund och pelare,
på era sår jag står.