Ivrigt leker vågorna
kring vindarnas fart
där förut solen sken
varmt och underbart

Regntunga är molnen
som sveper över skyn
de formas till figurer
och blir en märklig syn

Stranden ligger öde
där höststormen slår
inga vackra segel
längs horisonten går

I sanden ligger drivved
och snäckor i en röra
längtan till sommaren
kan själslivet beröra

Strandgräset vajar
ja nästan som en dans
måsarna de svävar
mot skyn som i trans

Här lekte solens strålar
vid sommardagens ljus
bland brunbrända ben
på strandremsans grus

Vattenstänkt är klippan
från vågornas iver
en hyllning till livet
likt det skalden skriver

En höstdag vid stranden
där vågskvalpet låter
poetens ord om ljuset
att snart det vänder åter