Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrev denna text när jag förlorade två barnbarn, en pojke och en flicka 9 och 10 år gamla


190. Mitt lidande var sorg



Jag for som en ond vind
och letade efter mina barnbarn
Den vackra skogen
blev full av hot och ondska
Solnedgången gjorde ont
och skönheten var outhärdlig

Allt var som i tjock dimma
och ljuset blev blått och kallt
Orden fick stora avstånd
att ta sig över

Jag visste inte att det fanns
en sådan smärta på jorden
Mitt lidande var sorg
och det fanns ingen tröst att få
Jag led och jag bad

Tack för att det finns bön




Fri vers av Maria T
Läst 310 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-10-12 21:39



Bookmark and Share

  Michaela Dutius
Den smärtan känner varje moders och mormors/farmorshjärta....hotet mot det sköraste och käraste
2010-10-30

  Bibbi VIP
Så smärtsam läsning.

Må Gud vara Dig mycket nära.
2010-10-15

    ej medlem längre
En sån smärta. Ett sådant nästan outhärdligt lidande som du beskriver. Ibland finns det tyvärr inte så mycket som man kan säga när livet är så fruktansvärt plågsamt, när svärdet skär genom kroppen och hela tillvaron känns som en enda lång och utdragen kamp. I den här texten känns det som att det gör så ont att man inte ens kan gråta. Allt man kan göra i sin stora förtvivlan är att be och hoppas på den kraft som bär, även om också detta i vissa stunder kan vara svårt. Ibland är det bara svart. Ibland gör det bara ont. Och ibland kan det vara så otroligt vanskligt att alls se någon mening med det som sker att man helst bara vill skrika rakt ut. Även jag tänker en smula på Tomas Sjödin när jag läser den här texten, pastorn som förlorade inte bara en, utan två av sina söner tidigt i samma obotliga sjukdom, men trots allt lyckades att bevara sin tro. Lite grann anar jag samma förtröstan hos dig. Du är stark. Och du lyckas med att stå emot livets alla plågor utan att tappa hoppet. Så må Gud vara med dig, alla dagar, intill Tidens Ände...
2010-10-14

    Annika J
En stark dikt om det outhärdliga.
"Dock förbliver jag städse hos Dig"!
2010-10-13

  En strimma av guld
En stark dikt och en outhärdlig känsla att komma igenom denna sorg och själv orka gå vidare här på vår jord. Du har skrivet denna mycket fint och väl beskrivet. Tack Maria och många kramar från mig.

Bokmärker denna
2010-10-13

  anits VIP
Så starkt och berörande
känner med dig och Gud
hör bön
2010-10-13

  walborg
Maria! Outhärdligt att läsa och veta detta som hänt i Ditt liv och i Din familj.
Du känner säkert till prästen som förlorat två av sina barn - namnet just nu borta - minns att hans böner gick till en Gud - inte uppe utan nere och under - en Gud underst som bär - en Gud som lyfter upp, gång efter annan ...
Älskade fina Du så lessen jag är att höra detta.
Din text är fantastiskt vacker och stark.
2010-10-12
  > Nästa text
< Föregående

Maria T
Maria T