Är en fågelunge på vingliga ben.
Vaknar i soluppgången och känner hunger

hunger på livet
Nyfiken och rädd på samma gång

Världen är så stor och skrämmande
mitt bo känns varmt och tryggt

Försöker lära mig flyga,
men är rädd för att falla

Ett fall kan vara förödande
kanske kommer jag aldrig upp igen.

Står här och tvekar
med skakiga ben på kanten av boet

Vet att jag måste för att kunna komma vidare
vill inte vara en fågelunge hela livet

Längtar efter att säkert kunna sväva fram däruppe
på egna vingar, tryggt och säkert.

En snabb titt tillbaka på tryggheten boet
Nu kastar jag mig ut!