Om jag lyckas samla all den kraft jag har kvar, kanske jag lyckas hålla ångesten på halster en stund?

Om jag sitter alldeles stilla och bara koncentrerar mig så kanske jag slipper nedgången.

Varför jag flyr vet jag inte för den kommer alltid ifatt till slut.
Att jag aldrig lär mig.

Korvstoppning av känslor fungerar ett tag men till slut spricker tarmen och sörjan väller ut.

Man kan inte välja att inte känna.

Ändå försöker jag.

Igen och igen.