Idag föll första snön sedan du försvann.

Jag hörde andra glädjas åt det vita fluffet men allt jag kunde tänka på var hur glad du skulle ha blivit.
Hur lycklig du var varje morgon då du upptäckte att det låg snö på marken, du rullade vilt i den, du åt av den, grävde i den och suckade nöjd.

I april i år var senast det låg snö på marken och också sista gånge du fick uppleva det. Den 22:e för att vara exakt.

Många snöfall kommer att komma och tid ska passera som gör gapet emellan oss allt större. Det kan bara gå åt ett håll, aldrig tillbaka.

Jag har gjort något stort min älskade flicka, jag har släppt in någon annan. Jag vågade. Han tycker om snö precis som du men idag fick jag tårar i ögonen när han skuttade runt och lekte i den för jag tänkte på dig.
Han tycker om att ligga med nosen vid mitt öra och han ser på mig med kärlek i blicken, en blick jag ännu inte är redo att möta fullt ut.

Han är en collie, en dyr renrasig en med många fina papper du aldrig haft men ändå kommer du alltid att vara värd så mycket mer i mina ögon.
För mig var du dyrast i världen, vackrast och bäst.

Jag älskade dig.