I korta drag är du bara ett par hundra streck i min almanacka.
Jag stal mina dagar till en längtan.
Trodde vi skulle kunnat.
Trodde vi borde förmått. ¨
Trodde på din kind, ditt öga och ditt ljud när du öppnade ugnen och
och missade ris som fastnat på golvet.
Nu sipprar min vilja sakta tillbaka.
Vet inte vart.
Kan det gamla bäst. Och sorgerna är därför mina närmaste vänner.
Vill bara krossa dig
och ömt bära dig, du endaste hela, det jag kallade dig.
Men framförallt. Och det har kommit nu..
Vill jag lägga mitt huvud i mina händer
och smeka vaggsånger för att natta mitt förra liv
för trygg vill jag vara
i nya natten.