I en natt som vill klara sig själv
med det trotsiga duggregnets envetna tårar
från en otillgänglig himmel utan varken stjärnor eller måne.
Liksom en svart, fallen ridå utan föreställning inunder.
Alla har gått hem för dagen, eller för att aldrig komma åter.

De tunga, långsamma vindarna
är gråare än alla de gråzoner vi passerat tillsammans.
Ditt hår på kudden för kort för att bli rufsigt
och dina ögon öppna och klara
obesudlade av krig och skuld
Till skillnad från mina.

Min puls stegras
Ojämna slag och ytlig andning
tillsammans med ytliga fördomar
"Jag är jag och du är du"
Svävar bortåt i tankspriddheten då jag känner en värme och en kraft.
Du håller med dina starka armar och ditt stora hjärta ner mig på jorden. Håller mig tätt intill.

Du andas genom mig,
får mitt hjärta att slå i symbios med ditt.
Jämna, djupa slag och min tillvaro mobiliseras,
konkretiseras och definieras till vår kvadratmeter.
Mitt hem på denna planet - din famn.

I en natt som vill klara sig själv
med ett envetet duggregn utanför och alldeles för tunga vindar
håller du ner mig på jorden
Låter mig måla stjärnor och drömmar mot din hud.

Vi kan skapa vår egen föreställning
och vår egen verklighet
För i din famn finns bara ett "Vi".