Du höll om mig
som om det var för sista gången

Stela fingrar som ville hela och förstöra,
sargade kinder och nu tomma ögon.

Du som personifierar allt det jag älskar och behöver,
allt jag vill ha
bad mig att andas

Sa att du Aldrig kommer sluta älska mig
aldrig kommer glömma vad vi haft

aldrig kommer förlåta vad jag gjort.

Med ögonen fulla igen och fingrarna påväg bort
höll du om mig,
viskade att det var för sista gången.


Utan dig.

Var finns min mening att andas?