Nu står höst för dörren,
släpper sina blad.
Regnrusk i naturen,
blåst gör ingen glad.

Blommor böjer själen,
marken klädd i gult.
Nakna stammars suckan,
det tycker jag är fult.

Men ändock finns en längtan
att åter spira opp.
Och snart så kommer julen
med glitter upp i topp.

Då ska vi fröjda samman,
med tjocka släktens stam.
Rimma på paketen,
tjo och tjim och glam.

Men nu så spökar hösten,
sitt mörker överallt.
Viner, regnar, pinar,
jag tycker det är kallt.

Tänder därför ljusen,
en orgel får det bli.
Rökelsen sig skingrar.
en doft av harmoni.

Så var min lilla saga
slut för denna gång.
Jag övar på min skala,
för julefridens sång.






ME/2010