När kärleksörten blommar
då slokar björk och lönn,
kvar sitter gran och tallebarr
och röda bär på rönn.

Nu går vi snart tillmötes
en iskall Bore tid,
med snömodd, slask och sörja
och barn som är på glid.

Med vässat skär på skenan
en åtta eller två,
och är ni riktigt haja,
en piruett på tå.

Men ute blommar kärleksört
likt rosa drottning står,
hon kämpar så förtvivlat
och ropar. Vill ha vår!

Då svarar hösten stormar
att Bore kommer först,
med julstök uti stugan
och glögg som släcker törst.

Sen spirar åter våren
med knopp och fägring stor,
och du får sprida kärlek
till syster och till bror.

Då slocknar kärleksörten
och går sin dvala in,
hon måste värma fröna
i skötets varma sinn.

När solens strålar kommer
då ska jag spira opp,
och åter skänka glädje
med rosa ädelknopp.





ME/2010