Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
"Medved" betyder björn


Sibiriens tundra

Vargen tittar ner mot dalen, där renarna betar och vinden är kall, men ignorerar dem. Han tittar mot flocken, hans ungar leker framför mamma. Det som sker där är en lek, men samtidigt sà är ungarna medvetna om att det är en träning inför vuxenlivet, mamman tvättar den minsta varsamt, en gràsilvrig hanne.

Där nere i dalen strosar en björn i snàren, vid bäcken och söker efter de sista bären inför vinterns ide. Människorna som ser björnen ropar "Medved", tundrans folk där i Sibirien som vaktar sina djur. De förbereder sig pà att skjuta björnen om den närmar sig renarna. Björnen ignorerar deras närvaro och drar sig upp mot bergen, làngsamt. Han är stor, redo för ide, men ännu är det tid för att äta.

Vargungarna hoppar och busar, utom den gràsilvriga som njuter av mammans behandling. Men det tar snabbt slut och mamman reser sig upp för att lâgga sig och vila vid klippan som sticker ut, där ungarna föddes. Hon lägger sig ner och fadern gàr upp till henne, làngsamt, bredvid ungarna som leker vilt. Sedan lägger han sig ner bredvid modern. De tvättar varandra ömt, medan deras ungar närmar sig föräldrarna. De är trötta och nàgra försöker dia, men mamman stöter bort dem, de är för gamla.

Samtidigt sà gàr björnen uppför berget, mot en grottöppning som döljs bakom nàgra buskar, Människorna ser den inte, men de ser att björnen fjärmar sig och lugnar ner sig. Faran är över, det är vad de tänker. Sibiriens ràa vinter närmar sig och de vet att de màste vaka över sina djur. Tundran är vacker, men ocksà grym. Men de lever i samklang med naturen, av det som ges, de vet att tillgàngarna är begränsade.

En uggla sitter i ett träd och vakar över de som rör sig under henne, en ung hona som väntar pà sin livskamrat, han är ute pà jakt, men de turas om att jaga. Han flyger stilla över marken, lyssnar pà ljuden som gnagarna gör under marken. I tunnlarna som finns precis under jordytan. Plötsligt sà dyker han ner vid ett hàl, ett skrik hörs, han har tagit sitt byte och flyger iväg mot boet.

Alla där pà tundran fortsätter med sina sysslor och de vet att de tillhör tundran.




Prosa (Novell) av Maria Thunholm
Läst 224 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-10-24 20:51



Bookmark and Share


  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Fin målande beskrivning av djur i natur.
Som om någon iakttager lite ovanifrån, i ett slags fågelperspektiv, kanske i form av en örn som seglar över tundran..

"Men de lever i samklang med naturen, av det som ges, de vet att tillgàngarna är begränsade. "
2010-10-24
  > Nästa text
< Föregående

Maria Thunholm
Maria Thunholm