Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

bakom horisonten, älskling



även det rödaste, kan mörkna
och över vårt landskap svävar,
ett öde farväl


åter en gång, gavs allt.
för att rinna över kant,
vi är ej längre ensamma,
kan ej längre stanna världar.


och bakom horisonten
vilar mina drömmar,
vi vet nu, vi når aldrig fram.







Fri vers av Svartsilver
Läst 445 gånger och applåderad av 28 personer
Publicerad 2010-10-28 13:53



Bookmark and Share

  Tillbringaren VIP
Blev kär i den här. Så vacker.
2010-11-16

    Lars Gullberg
mmm det här tycker jag om
du lyckas fånga det onårbara
precis så man försöka gestalta det

nästan religöst
jo det är religöst
men inte religon
utan så livet är
här ute i kosmos

värd all uppmärksamhet

Lars
2010-10-28

    ej medlem längre
Skön rytm och känsla. Härliga böjningar av uttryck! Kort sagt: Bravo!
2010-10-28

  Suzy med punkterna
Superbt var detta
2010-10-28

  Karolina Axelina
"vi vet nu, vi når aldrig fram" , Superfin beskrivning av den avtrubbade insikten man får när man inte kan göra något åt saken.
2010-10-28

  blaite
Du kan du om nån kan gryyyymt
2010-10-28

  Line W
Så vackert detta är!
2010-10-28

  peter markurth
denna var speciell, gillar stämningen
2010-10-28

  Niclas Petersson VIP
En vemodig resa att göra.
Starkt!
Gillar.
2010-10-28
  > Nästa text
< Föregående

Svartsilver
Svartsilver