klunkar frenetiskt det förflutna
dagar som runnit ut för jävligt länge sen
där varje sekund bar en möjlighet att välja om

avbildade kvinnobröst
blå nätter utan slut
och paradisiska hålrum i tiden

det tar tid att lära sig förstå det dom kallar kärlek
när allt bara ÄR kärlek

andas ryckigt och ger mest upp
springer genom zodiaker och utbrända ljus

kapitulation var är du

föreställning efter föreställning
söker skräckscenario utan aktivitet

erotiska frizoner och släppta tag
brinn hjärtat brinn

men allt är ju så jävla på riktigt hela tiden.
väx upp du vilda och be en bön för mirakel

läser Tjechov dricker rött
och skriver hemlängtande repliker
medan stjärnorna viskar tysta monologer

ensamheten klingar mellan husväggar

allt går i cirklar