februarinattten sjunger poetiska vaggsånger
och månskäran klyver intigheten på mitten
jag äter ekologisk choklad, läser Kafka och försöker tro

jag försöker alltid tro på någon slags gud
när livet spelar skitiga mollackord utan slut

dramatiserar, jag vet, det är ju det som är jag
hur skulle jag kunna göra något annat
när saknadsblå längtan har stadgat sig under huden
till toner av februarinattens poetiska vaggsånger