hon öppnade dörren till sitt inre
släppte in många själar
gav dem tillgång till sitt liv

sedan försvann de
och lämnade henne ensam
med ett hål i hjärtat

kvar satt hon
med en tår som sakta föll ner längs kinden
hennes inre blev till en mörk ridå

lyfte sina svarta vingar och flög bort från ljus och värme
till en plats som blev hennes hem

ingen skulle få se hennes ögon mer
den svartaste blick av evig sorg
och hennes inre förblir stängt

kommer aldrig att öppna sig mer
för nyckeln till hennes själ har bränts

en gång hade hon vita vingar
och flög lätt genom världen
allt var ljust och glädjefullt

men hon gav bort en bit av sitt ljus
och tillslut slocknade hon
fick sitt hjärta söndertrasat

sitter idag på sin sten och blundar
skyddad av sina svarta vingar
som en gång

var vita