klarsspråkssaknad äter mina jag
trampar mina dogmer
och lockar till flykt

väntar in
amforans magi och kärleken
den rena avklädda som

(ja som vad då)

som skildrar en övergång
som inte färdas
och som ständigt ÄR vid sitt mål

änglarnas sista poesi
dansande vingklippt och naken

knulla kan vem som helst
som mekaniska rörelser i tiden
men håll hårt om ett hjärta
håll rädslor och visa
att inget är annorlunda

där skugglösa björkar ropar
och skymningsrosa händer
rör sig obegripligt
söker hem att smeka
sanningar sekunder och samband

och vi kallade livet fantastiskt
(kanske för att det var just det)