En gulnad lapp där låg
på golvet på min vind
jag satte mig på stolen
med tårar på min kind

Jag fördes bort i tanken
till dig min vän i livet
och allting som hände
så tragiskt men givet

Vi växte upp i huset
tillsammans du och jag
vi lekte här på gården
i kärleksfullt behag

Du var min sanna glädje
vid sorg fanns du där
vi stod varandra nära
du var min vän så kär

Den lapp som jag har
så tryggt vid min själ
bär ditt vackra namn
i tankar känns den väl

Vi skulle vara samman
för alltid du och jag
men något störde friden
och gjorde dig så svag

Du lockades till någon
som fick dig längta ut
och drogen var stark
allt fick ett tragiskt slut

Nu vandrar jag i minnen
bland det som var vårt
tankar på vår barndom
gör allting extra svårt

En gulnad papperslapp
med ditt vackra namn
jag håller den i handen
och längtar till din famn