När vingar förvandlas till skulderblad. När en ryggtavla i en nittiosäng känns en miljon mil bort. Det är då det händer. En hand på en axel. En hand på en axel som inte borde vara en hand på en axel utan fingrar i en nacke eller en handflata mot revbenen. Giftiga meningar sprids i rummet som gas, tränger ner i lungorna och gör det omöjligt att andas. Kväver allt. Förgiftar och dödar. Hans ord är inte en pistol utan ett maskingevär som spränger dig i bitar och krossade drömmar flyter ut som blod över mattan.

Du förlorar honom och du förlorar dig själv. Minnet av hans fingertoppar mot din hud blir din bibel. Tanken på att någon annan ska krypa nära blir din rakhyvel som skär handlederna i blodiga slamsor. Du ligger sömnlös om nätterna med ljudet av hans skratt ekande i huvudet. Du drunknar i vattenpölar och går vilse på badrumsmattan. Får tinnitus av viskningar och tappar förmågan att resa dig från sängen.

Du ligger naken i ett universum som inte slutar snurra. En yttre galax där ingenting kan leva. Du sätter fingrarna i halsen, försöker spy upp smaken av hans tunga. Du bänder upp revbenen, sliter ut lungorna som envisas med att leva på hans andedräkt. Du river med trasiga naglar bort huden bakom öronen där han kyssar finns fastsydda. Handlederna har skurits sönder till strimmor av den du var och han lägger armen runt en annan midja, viskar kärleksord i andra öron. I ett universum som inte slutar snurra. I en galax där inget kan leva, där ligger du och du famlar blint efter en ryggtavla i en nittiosäng.