Stövla in,
du gamla fria nord!
För nya stövlar
fäller ingen
lera.

Jag är svalan
ovanför
ditt hjärta.
Du är brännmärkt,
lilla stjärna.

Du tysta,
du glädjelösa
skröna.

Du främmande
vilda lilla.
Vi ger dig
spottloskor,
istället för hårspännen.

Vi hälsar dig
ömkligaste
land
uppå jord.

Sten, sax, påse?
Du är sax,
jag är påse
(och jag kan inte andas).

Vår sorg,
vårt timmer,
våra vänner döda.

Hon stenar mig
med blicken.
Jag älskade dig,
men du begärde.

Vår sorg,
vårt timmer,
våra vänner döda.

Varje hjärtslag ekar,
du är
sanden
mot min brända hud.

Vår sorg,
vårt timmer,
våra vänner döda.

Vi är alla
någon annan
inuti.
Men du är g(l)ömd
och jag är fri.

Du vinglar på ölen, du stolliga karl.
Med ära din arm höjd över Jorden.
Jag vet, att du är och förblir, vad du var.
Men vi vill leva vi vill dö, på Jorden.