En springer runt och kontrollerar tekniken, en annan repeterar sina fraser, medan en tredje sitter pà trappan och röker, medan jag tittar pà dem och funderar pà vilka är det som kommer att vara där framför mig, denna gàng, denna föreställning. Spektaklet börjar om igen och jag försvinner för att lämna plats àt mina andra jag, bara för en stund...

Jag ser Nicole som sminkar sig, bara undrar vem som skulle vilja kyssa henne med den sminkningen, skrämmande pà det här avstàndet, fast pà avstànd sà blir det annorlunda i ljuset pà scenen. Ler, ty hon blir en annan under denna förvandling, en som jag inte känner sà väl... Fast jag vet att det varar bara en stund, ty efteràt sà försvinner hennes andra jag...

De andra skàdespelarna, de äro olika, en tar det lugnt, medan en aktris oroar sig sà mycket, trots att hon känner sina roller bättre än mig, fast det är nog sà att vi känner vàra roller lika bra. En annan pratar inte sà mycket, nervös verkar det som, men det märktes att han var nervös, ty han glömde bort sina repliker. Fast de flesta var lugna pà ytan, fast under ytan var det nog sà att de kände som jag gjorde, en spänning och nervositet.

Ja, jag sitter där och funderar pà allt möjligt, fast egentligen sà koncentrerar jag mig pà kvällens föreställning och glömmer bort mitt vardagliga jag för att bli de andra jagen, bara för en stund i livet. Ser pà de andra, alla äro där... Bara att vänta pà publiken...Bli andra, vissa övervakar de andra jagen och publiken, i deras tjänst, det är vi nog allihopa... Alla äro där...

Bon spectacle et merde...