I en värld full av människor som inte kan höger och vänster
i vilken en höst försvann,
grät ut sina tårar på egen hand, utan vår medverkan.

Där ägnar kvinnor hela livet åt listor och bilder av
Sina fantastier.
En undanflykt för att inte leva, försöka,
hoppas.

Här finns flickor som inte kan få nog
och pojkar
- Ja, de tror att de kan få allt.

Blickar i trängseln
förintar det som varit och påminner om livet vi valde bort

Bokstäver som hoppar, roterar och försvinner.
Sanningar som inte får vara sanningar
och alla de dagar som gått utan att vidröra Känslan
av att vara alldeles ensam.

En förhoppning om att det aldrig kommer bli höst igen,
att precis klarat sig upp för en brant
som aldrig kommer åter.

Ett mullrande, skallrande tåg fyllt till brädden
Flytande förväntan, oro, bekräftelsebehov
och ett viss mått desperation
på väg mot en plats varifrån man alltid måste vända åter.

Ensam överlever du inte länge.