Vi hade kommit förbi det stadiet där det pliktskyldigaste leende, är signalen där en människa känner en annan människas existens. Kvällen var tyst, stillsam i en stad som för det mesta sjuder av liv.

Så snart jag dragit igen dörren till lägenheten bakom mej begravde Mi tungan i munnen på mej. Hon tog tag med vänsterhanden runt mitt bakhuvud, medan högerhanden rörde sig över min kropp likt ett hungrigt djur.

- Jag märker att damen bestämt sig för att ta befälet ikväll…
- Damen, sa Mi, och nafsade mig allt annat än försiktigt i axeln, är så kåt att det kanske blir nödvändigt att spruta vatten på henne för att hon ska lugna sig.

- Även i det avseendet är jag mer än beredd att stå till tjänst, sa jag

Hon tog ett steg bakåt och tittade på mej, tog av jackan och kastade in den i
i vardagsrummet. Mi vara inte den kvinnan som tog det här med ordning och reda på särskilt stort allvar. Sedan kysste hon mej hårt på munnen, snurrade runt och gick in i badrummet. Hon skalade av sig t-shirten. En liten sträng av ljuset från en gatlykta skar in från sovrummet och träffade hennes hårda ryggmuskler med en sned rand.

- Varför står du där borta, sa hon
- Jag njuter av anblicken, sa jag.

Mi tog bort armarna och förde bägge händerna genom håret, böjde på ryggen och sköt upp bröstkorgen så att huden stramade åt. Hon mötte min blick och förde händerna längs höfterna…

- Har du vaknat ur din dvala ännu? sa hon
- Om du bara visste…..

Hon lutade sig mot dörrkarmen och satte in tummarna under resårerna på trosorna. Hon höjde ett ögonbryn när jag gick emot henne och hennes leende var fyllt av synd.

- Skulle herr musiclover vilja hjälpa mej att ta av med trosorna?

Jag hjälpte henne, Jag hjälpte henne att en hel del, Jag är fantastiskt bra på att hjälpa till.

***

Medan Mi och jag älskade i duschen slog det mej att när jag tänkte på henne tänker jag på vatten. Vi träffades under den regnigaste veckan det året, en kall sommar. Hennes ögon var så ljusa att de påminde om ett vinterregn, och första gången vi älskade var det ute i vattnet medan nattens regn blötte våra kroppar.

***

Efter duschen lade vi oss i sängen, fortfarande fuktiga. Hennes bruna hår var mörkt mot mitt bröst medan ljuden från vårat samlag fortfarande ekade i mina öron.

- Mmm, duu – sa hon – gör det en gång till!

Jag löpte med tungan över hennes navel. Hon hakade fast sitt ben över mitt och drog med sidan av foten över min vrist. Hennes varma handflata sökte sig ner till min mage och smekte mej över den hårda, gummiliknande ärrvävnaden jag hade som minne från min allra första tid i livet.

- Hur är det med det här ärret då, stackare? Frågade Mi.
- Det är inte erogent om du tror det….
- Det är ditt stigmata över att ha blivit räddad till livet, va…
- Är du någon slags läkare eller?
- Mm,…berätta för mej var det gör mest ont, loverman!

Jag log, men det var nog inte särskilt övertygande. Hon satte sig upp och stödde på armbågen en lång stund…

- Du behöver inte berätta för mej, sa hon så lågt så att jag nästan inte hörde…
- Har man fått livet till skänks, är det en läxa att lära sig att ta hand om det, sa jag förnumstigt.

Jag höjde min hand och föste undan en hårtest från pannan på henne med mina fingertoppar, sedan förde jag långsamt fingrarna längs sidan på hennes ansikte, längs den mjuka varma halsen, och vidare ner mot den lilla, fasta välvningen vid hennes bröst. Jag rörde vid bröstvårtan med handflatan när jag lät handen vända uppåt och förde den tillbaka mot hennes ansikte och drog henne ner mot mej. För ett ögonblick höll jag henne så hårt att jag hörde hur våra hjärtan dunkade genom våra bröst likt pickande hagel som föll mot ett plåttak.

Hon höjde på huvudet och fick tårar i ögonen, begravde fingrarna i mitt hår och hennes ögon blev stora, ännu regnljusare, medan hon såg djupt på mej. När hon kysste mej igen var det en hård, omild kyss; som om Mi försökte suga smärtan ur mej.

***

När vi älskade igen var det en av de mest förvirrande och mest omtumlande upplevelser jag varit med om. Vi plattades ut mot varandra med våra handflator som mjuka sköldar mot varandra; liksom våra underarmar, och vid varje punkt mot min kropp, pressades mitt kött och min benstomme mot hennes. Hon lyfte på låren vid mina höfter och tog mig i sig samtidigt som hon gled ner med benen längs mina ben och sedan tog spjärn med hälarna vid mina knän och jag kände mej omsluten, som om jag smält genom hennes kött och vårt blodomlopp hade förenats.
Hon gnydde till och jag kände det som om det kom, som från min egen mun. Mi, mumlade jag när vi försvann i varandra.

– Mi.