Jag ser nu en främling där du förut brukade stå.
Men jag vet inte hur det hände... en dag försvann du
och du lämnade ingen lapp som sa vart du skulle,
istället lämnade du en kopia av dig själv som skrämmer mig.

För jag tror inte att den som står bredvid mig och stirrar
Verkligen är du... Det får det inte vara. Snälla säg att det
inte är så!
Du kan inte ha förändrats så mycket på så kort tid.

Men ibland upptäcker jag att vi har en historia tillsammans
och du tar upp saker vi gjorde för flera år sedan.
Det är då jag vill gråta tills mina ögon ramlar ut....
för det är då du bevisar att du inte är en kopia av dig själv

Du är en uppgradering som inte funkar
En uppföljare till en film som inte är i närheten så bra
Du är... du är inte den jag växte upp med
Men jag får väl sluta hoppas att Du finns kvar

Jag vet att jag måste börja följa med strömmen
och att du sitter redan på en motorbåt, på väg bort
Jag blundade och du försvann. Så snabbt, så oväntat
och varje andetag jag tar nu gör ont

Du kan inte göra något egentligen...
Du ska inte behöva ändra dig
bara för att jag inte kan ändra mig
Jag lovar att blunda för sprickan mellan oss

Trots att jag vill fyllla den med cement
eller åtminstonne bygga en bro över
Lovar jag att låta dig gå, om det är det du vill
Men då måste du veta att jag älskar dig

Och jag saknar dig så mycket