jag skriver inte
för såna som dig

eller för att få mina
"fifteen minutes of fame"

jag skriver för såna
som inte alltid mått toppen

texter jag hade behövt läsa
när jag låg på botten

och på nåt jävla sätt
fungerar det som terapi

mår bättre av att
spy ur mig all skit

alla konstiga tankar
som irrar runt i mitt inre

förstår inte poängen
att skriva om blommor eller vinden

kommer säkert aldrig
bli publicerad

men lyssnar du på vad jag säger?
det är precis det jag menar

att det inte spelar nån jävla roll
jag skriver för min egen skull

du behöver inte läsa
och du vet, allt som glittrar är inte guld

du som aldrig mått dåligt
aldrig drunknat i dina problem

förstår att du aldrig kommer fatta
textens innebörd
eller varför jag läser på scen

som sagt
för att nå ut till andra
som mig

och som bonus får jag
mina "fifteen minutes of fame"