Ibland blir jag rädd att vi bara låtsas

att det vi bestämde var med huvudet

och att hjärtat bara följde med

att vi kommer vakna en dag

och säga nej, det här går inte

den rädslan förlamar mig

& ger mig ångestdunk

Men sen minns jag min läxa

man kan inte älska

utan att falla

man kan inte blomma

utan att brista

man kan inte uppleva lycka

utan att ha gråtit

Och vi tar en chansning

men vad vore livet utan sådana?

Sen får jag hopp

när jag avslutar vårt samtal

med ett kramkram!

och du av farten bara säger Kram!

Kanske kan jag utveckla detta

till ett puss&kram

och sen ett ensamt naket puss