Imma mot glaset
jag andas mot rutan
kvider och smeker dess glans.

Ådrorna värker
nu glimtar paniken
ångesten flyter så tungt.

Jag bara önskar
att blunda och glömma
men hjärtslagen skakar mig hårt.

-

Jag lider för dig, mitt hjärta
hägnad av revben kvävs du.

-

Jag har saknat hennes ögon
hennes händer sprider värme längs min rygg.

I iskallt vintermörker
där hon och jag försöker
att forma en kristall av lite sand.

-

Ja, min längtan lever ännu
hon förtrollar mina sinnen än en gång.

Hon vilar lugnt intill mig
som om vi aldrig skurit
som om vi aldrig rivit i varann.

-

Och det går inte att säga
om minnen är en mardröms attribut.