Några håller handen
i fullmånens sken
kärleken känns äkta
vid lönnträdens allé

En puss på kinden
kanhända blir det två
en kärlekens symbol
så enkel att förstå

Ett namn som viskas
så vackert det låter
en tår i ögat blänker
av glädje det gråter

Armar runt en hals
hjärtan som berörs
andetag så stillsamt
knappt att de hörs

Pulsar slår i otakt
och tankar går isär
i kärlek som växer
finns inga besvär

Kärleksstrof förkunnas
vin ur blanka glas
sann och äkta kärlek
kan inte gå i kras

En bukett med rosor
till den man har kär
symbol för något fint
en kärleksatmosfär

Känslor väcker åtrå
i sköna sommarnatten
kärlek ren och vacker
likt källans klara vatten

Ett kärlekens språk
kan ingen förebrå
ett kärlekens språk
kan alla nog förstå