En isig väg längst ner ligger drömmarna
jag har återfått min kropp äntligen

mitt nagellack rinner lätt av
men ingenting spelar någon roll längre
så länge det inte blir något ont av det

finns det en väg mot evigheten
täckt av mörker med billig taxi

så kan vi sitta på ett tak igen
och fika
som vi gjorde när vi var barn
och pratade om vad vi skulle göra när vi
var så gamla som vi är nu

Det är ganska kallt
men det är det alltid här och vi
tänkte ändå inte stanna efter studenten

De säger att vi skulle aldrig klara av det
världen utanför är för stor
och vi skulle slås sönder som glasflaskor
på Valborg

Så säger dom men vi kan inte göra
mycket mer än att skratta med dem
för att de kommer aldrig förstå ändå
för ingen av dem vet hur det var
för barn som oss att växa upp

i dysfunktionella hem och föräldrar
med röda ansikten och händerna beredda
för alla slag som jorden har att erbjuda

Men jag har aldrig känt så mycket som
när du är i närheten och jag bara får
chansen att titta på dig lite längre
än vad jag egentligen borde
och glädja mig över att jag äntligen
har hittat en man som är längre än jag

så att jag kan känna ett rus igen
och skratta åt de små som blev bortglömda
i mina gamla dagböcker och idéer
som de lämnade bakom sig

Jag har återfått allt jag ville ha
mina drömmar
en frisk kropp
Mina planer om Tyskland och London
jag orkar fortfarande inte gå i skolan
men vad spelar det för roll

när vi sitter i en fransk bil på väg
igenom Danmark med ett drömliv
som mål

Så när vi kommer fram kan vi sitta på taken
igen och prata om hur rätt vi hade
och hur fel de andra var
men det visste vi ju hela tiden
och bara skratta och peka över länder
åt dem som någonsin gjorde oss illa när vi var små
eller när vi var lika stora
som vi är nu