Jag är Uppsala
Jag är Frankfurt
Jag är
exakt likadan som när jag var tolv

jag är
som jag var
när jag började skriva poesi

jag är
där du är
jag är London

jag har
krossat mig själv i en extrem
förtvivlan sedan dess

jag har
rökt mina lungor svarta
och druckit min lever
gammal

Jag minns den dagen då
du försvann
och jag minns
hur jag
full som fan själv
stod i en park i Tyskland
och ringde dig

och du
hade inte tid
att prata

för att sy ihop mina hål
har jag tagit material
av nya upplevelser
och andra personer
som jag har gett
blåmärken
för att kunna hela mig själv

jag måste vara galen

när jag läser min poesi
från när jag var tolv år gammal
förstår jag inte

hur kunde jag någonsin
lära om mig
programmera om mitt huvud
att göra annat än att dansa
efter din pipa

hur kunde jag någonsin
vakna och tänka något annat
än du är borta
och du kommer alltid
att vara det

det enda jag kan göra
är att fortsätta skära
och hoppas på att
det en dag
kommer att hela mig