min trånga lilla stad är åter klädd i vinter
bildar fotspår avlagda runiner
i alldeles för vackra vintersagor

kängor och knutna ensamhänder
stilla flingor i gatljussken
bak fallna änglars ryggrader

inget är längre vad det ter sig

men ge mig dina darrande händer i månljussken
och jag ska aldrig lämna det vi har
en annan tid en annan värld
utspelas parallellt med min

himlen är densamma vart än du går

och i min röda klänning är allt
en låtsaslek för visionärer

ibland undrar jag om jag är en av dom