morgonen fann mig än en gång,
gömd bakom tunna lakan

jag tänker ofta hemliga tankar nu för tiden
de stjäl fokus från det mesta

jag lärde mig att blunda för sanningen
och kom på samma gång underfund med
att det är först då som man också kan välja att inte blunda

men jag tänker inte förlåta
inte heller glömma eller fantisera
däremot ska jag vara storsint, erkänna din existens
och gå vidare

men definitivt inte än

jag brukade skriva vissa saker fetstilt,
men nu för tiden vet jag inte längre vad som är viktigt

förmodligen är det alla dessa fraser och klanger

men ibland slår det mig lite underifrån,
att franska revolutionen finns i det mesta jag gör

kanske borde jag sänka garden, bara för en liten stund
men tiden har aldrig varit på min sida

det bor en ton i varje ord du säger
och jag ska skriva din symfoni