Han lindar en brun lock av mitt hår
runt sitt finger
Hans fingrar går på upptäcktsfärd i min nacke
söker sig nedför min nakna rygg.
Fingrar på min enda skönhetsfläck
han vilar läpparna mot min hals
och viskar något om kärlek i mitt öra.
Jag kan inte urskilja orden
de flyter ihop
och tycks inte ha någon logik.
Men ord betyder så lite
när vi ligger så nära vi kan komma.
Nakna och avskalade inför älskande ögon som inte dömer.
Han drar sina fingertoppar över mina bristningar
över mina tunna ärr
över mina alldeles för bleka ben.
Han tycks söka med blicken
leta efter något
en vrå att hitta hem i
gömma sig i.
och allting som borde ha känts så fel
blir så rätt när han älskar.
Mig.