Vi som idag kallas den envist unga generationen, 40 talisterna, var alltså barn på den här tiden jag tänker berätta en episod ifrån. Vi fanns överallt. I vårt hus som var beläget i Hägersten i en av Stockholms södra förorter och som innehöll tre våningar och fyra trappuppgångar med sex lägenheter i varje farstu, bodde ett trettio tal barn. Bara i vår trappuppgång var vi 9 st. I våningen under oss bodde tre grabbar. I dom andra portarna såg det ungefär likadant ut. Ungar i alla åldrar. Vi som just blivit förstagluttare (förstaklassare) var inte flest. Dom som var födda några år tidigare än vi, alltså i mitten av 1940 talet var ännu fler. Dom stora grabbarna som man som 7 åring såg upp till.

Ja vi var många. En del vildare än vildast men också en del ganska väluppfostrade och prydliga. I en annan port längre bort i hyreslängan intill vår bodde tex. John. Skötsam och kläderna på rätt kroppsdel nästan jämt, till skillnad mot flera av oss andra.
- Varför kan du inte vara lika snyggt klädd som John? klagade min mamma titt som tätt när jag efter några timmars utevistelse kom in med sand, lera och gräsfläckar på kläderna samt ett och annat skrubbsår och blåmärke någonstans på kroppen, som jag dessutom inte hade en aning om var jag fått dem ifrån. Morsan tyckte det var förfärligt att just hon fött en sån slarver.

I porten bredvid vår port bodde även där flera barn, mest tjejer. Elin hette en av dom. Hon i sin tur bodde granne med en Lisa som kom att bli min första förälskelse. Något som Lisa aldrig fick veta, om hon nu inte räknade ut det vill säga. Det är inte omöjligt att hon förstod eftersom mitt beteende radikalt förändrades så fort hon var i närheten. Ett av dessa tillfällen var när jag fyllde 7 år. Jag skulle få ha kalas och vi riggade med ballonger och allt vad som nu skulle vara. Jag skulle ju naturligtvis vara snyggt klädd, tyckte morsan och lade fram dom kläder som gällde. Nu höll jag på så länge med att få på mig kläderna att en del av gästerna hann att anlända innan jag var klar. Det fanns ju mycket roligare saker att göra än att klä på sig finkläder, tyckte jag. Två av mina grabbkompisar, Bolle och Bengan, kom som första gäster och det var bra tyckte jag, eftersom jag ändå skulle visa dom mitt nya modellflygplan jag fått och det gick väl bra att göra i kallingarna också, tänkte jag och drog in dom i mitt rum direkt när dom kom. Men när vi stod där i rummet och som bäst beundrade flygplanet, kom John, Elin och Lisa. Lisa!!! Hjälp, tänkte jag lite lätt panikslaget. Vem som helst, men inte hon, får se mig i bara kallingar. Hej sa dom två uppsnofsade tjejerna och kom emot mig med ett paket i handen där jag stod. På bråkdelen av en sekund fick jag tag i dörrhandtaget till dörren och svingade med kraft igen den mitt framför näsan på dom två leende flickansiktena. PANG, sa det och istället för att snabbt få på mig brallorna hängde jag med hela min kroppstyngd på handtaget så att inte dörren gick att få upp. Morsan beordrade mig från andra sidan att öppna, men jag vägrade. Här stod jag i bara kallingarna medan min drömkvinna stod leende mitt i mot på andra sidan dörren. Inte kunde man väl då ha dörren öppen heller. Bolle och Bengan som stod bredvid mig tyckte det hela var jättelattjo. Att festen skulle börja så här kul hade dom inte ens vågat tro i sin vildaste fantasi. Bolle hjälpte mig att hålla ner dörrhandtaget och Bengan, som ofta tänkte ett steg längre i dom flesta situationer, ville naturligtvis också hjälpa till men ville också veta varför jag ville hålla dörren stängd.
- Jag har ju inga brallor på mig ser du väl, svarade jag segervisst.
- Men är det inte enklare att ta på brallorna istället för att stå här och hänga? undrade han lite eftertänksamt.

Morsan, som nu hade förstått att hennes envise 7 åring inte skulle ge sig i första taget, överlistade honom med att ropa högt så att alla skulle höra det.
- Vi andra börjar med tårtan så länge, så får vi se om det blir något kvar åt er därinne när ni nu behagar komma ut.

Exakt två minuter senare satt vi alla som tända ljus vid köksbordet och glodde på den praktfulla tårtan. Mina byxor satt dessutom där dom skulle. Att skjortan hängde lite på trekvart och att min fina vattenkammade frisyr förändrats, bekymrade inte mig så värst mycket. Bredvid mig satt John i perfekt nystruken skjorta, rutig väst och brun clubkavaj med blanka knappar och jag såg vad morsan tänkte.

(Samtliga namn är fingerade)