Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att dra ur dig


du klappar mig lätt på axeln
och smeker min kind
när jag står på knä inför dina fötter
och spyr ut mina organ

du kysser mina nedspydda läppar
och lämnar mig söndertrasad
tar dina sista steg, på mitt inre

jag försöker, skrika efter dig
men min tunga lämnar ingen plats
jag försöker, resa mig upp
men dessa tarmar har virat sig, kring mina ben
jag faller igen

i sörjan av ditt hån
jag ligger, kvar
brännmärkt av dina fingertoppar
uttömd på allt, jag trodde var jag
kvar i en sprucken illusion

doften av dina ord
virvlar kring mitt inre
och jag stänger av mina sinnen
stänger av dig

och mot slutet, när dimman tätnar, när mina inälvor runnit ut,
stänger av mig




Fri vers av Josefine Anna Victoria
Läst 332 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-11-23 12:30



Bookmark and Share


    vilgot hellros
denna känns verkligen
2012-01-03

  Erika Olsson
Väldigt målande och otroligt stark. Jag tycker om kontrasten mellan det vackra och det groteska, som tillsammans skapar en massiv explosion av känslor som träffar och berör.
2010-12-12

  Matilda Linnéa Tinér
Sjukt bra. Du lyckas ju visst använda organ snyggt.
Det här var hårt, rörande, och snyggt.
Mitt i prick.
2010-11-26

  Julio VIP
Mycket bra men stark text
2010-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Josefine Anna Victoria