Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag vet hur du mår


jag vet inte varför jag skakar, men vi skapar ord igen,
och jag kan inte
jag ser det på dig varje dag, säger du, jag ser din smärta
jag förstår inte
kom tillbaka då

vi var tysta så länge, jag gjorde valet till mitt,
och du försvann
men du är konstant för mig, det som skriker att jag är bitar
jag vet att jag har gjort sönder dig, säger du
jag förstår inte
försök laga mig då

jag vet precis vad du är, jag vet precis vem du blev
och när du säger, jag älskar dig, vet jag att det inte är sant
men dina ord infekterar mig

varje gång du lirkar, tappar jag kontrollen, över mig, i mig
och det känns som att du kommer tillbaka
för att få mig att tro, bara för att lämna mig igen

snälla lämna mig inte, jag vill att du ska ligga hos mig
när jag gråter mig till sömns, jag vill bli förföljd
som av en skugga, du är mörker för mig

du säger att du ser min smärta, den är svartare än du tror
varje morgon sliter i mina lungor, ett första vaket andetag
är bara en påminnelse om att du inte är här

jag vill släppa allt och tro, när du säger att du skulle kämpa
om jag släppte in dig igen, att du inte skulle göra smulor
av så väldigt små bitar, men jag kan inte tro,
kan inte sluta skaka




Fri vers av Josefine Anna Victoria
Läst 438 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2011-04-16 16:49



Bookmark and Share


  Nike_Victoria
Helt fantastiskt skrivit, så smärtsamma vackra rader!
2011-04-17

  Didilou
"Du säger att du ser min smärta, den är svartare än du tror
varje morgon sliter i mina lungor, ett första vaket andetag
är bara en påminnelse om att du inte är här"

Helt otroligt vackert stycke i en fantastisk text
2011-04-16

  lisa"puzzle"svensson
ja herregud så ont det gör att börja hoppas och sedan bli krossad om och om igen...
2011-04-16
  > Nästa text
< Föregående

Josefine Anna Victoria