Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
För två år sen försökte min vän ta sitt liv, 15 år gammal. Sista gången jag såg henne var på ett psyke för barn. Jag kommer aldrig skriva en dikt som är rättvis all den kärlek och sorg jag känner inför henne. N, jag saknar dig, ring mig när du är redo.


November, förlusten av en vän

Det har gått 730 dagar plus lite till
Sen jag sist såg dig
Där du satt i en säng som inte var din
I ett opersonligt rum
Som bara var utlånat

Jag minns för mycket från det mötet
Hur dina händer var helt blåa
Avskydde den dagen
Skulle göra allt för att få komma tillbaka dit

Mitt hjärta svämmar över av känslor
Mitt huvud snurrar för fort av tankar om
Försvunna konversationer under filtar
Vill glömma av höststormar
Men du är så nära inpå

Jag hittar på ord för att beskriva allt jag vill säga till dig
Men det blir aldrig sagt
För du är så långt bort

Jag avskyr november och alla dens fel
November tvingar mig att se

Helst vill jag bara blunda
Verkligheten gör för ont




Fri vers av LovisaCecilia
Läst 256 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-11-24 22:21



Bookmark and Share


  firefire
starkt och fyllt av kärlek sorg och saknad,berör du med dina ord...hoppas det löser sig på något vis..kram...
2010-11-29

  Junitvillingen
Smärtsam text som griper tag om hjärtats innersta. Finns så mycket känsla och sorg i orden, även en stark längtan efter din vän. Känner med dig! Du rör sannerligen vid min själ med din starka berättelse, kramar om dig!
2010-11-25
  > Nästa text
< Föregående

LovisaCecilia
LovisaCecilia