Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har aldrig kämpat så hårt för något. Mitt nederlag är brutalt.


Och plötsligt var slutet här

Det känns så tungt
Att känna dina armar om mig för sista gången
Ser ditt ansikte förvridet
För första gången vet jag inte vad du tänker

Varför har luften bestämt sig för att världen ska
Dofta som dig, just idag
Klumpen i halsen håller på att kväva mig

Hur kan något rätt kännas så
Fel

Varje centimeter skriker av dig
Minnen skapar kollage i mitt hjärta
Finns ingenstans du inte är

Och jag har min vita flagga uppe
Jag förlorade min kamp
Lät oss dö ut

Nyckelknippan passar inte längre i min hand
Din lägenhet är inte längre öppen för mig

Hela luften smakar dig
Min hud bränner där dina tårar föll
Jag går hemåt
Och försöker att inte kräkas




Fri vers av LovisaCecilia
Läst 412 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2013-04-23 12:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LovisaCecilia
LovisaCecilia