Jag vet att för att älska livet röda blomma
måste man ha tittat djupt i dödens svarta vatten

Jag har stått vid den leriga stranden och sett
den bottenlösa tjärnen sluka de jag älskar

Jag har själv varit nära att dras ned i gungflyet
men lyckats göra mig fri och räddat mig upp på fast mark

Döden är inte vacker när man står inför dess svarta öga
Även om den ibland kommer som en befriare från smärtan

Livet däremot är vackert, en härlig vår när allting föds på nytt
När björkarna får musöron och det frusna vattnet får liv

När man håller ett nyfött barn i sin famn
eller skrattar åt en liten kattunges lek

Eller när man känner den söta smaken av jordgubbar
och då man njuter av doften av ett azurblått hav

Och då någon tar min utsträckta hand i sin
och med kärlek ger mig livets röda blomma...