Då mitt jag mår bra
lyser jag som en gnistrande pärla
utvecklad i ett omhuldande ostronskal

men ibland orkar jag inte riktigt
leva upp till denna pärlemorglans

och jag ber ödmjukt
om en plats bland musslorna
där jag kan vara en i musselodlingens mängd

och sluta mig inom mitt skal
utan att behöva varken glänsa eller synas