Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mellan vakenhet och sömn


Det var någonstans i detta gränslösa rum
mellan vakenhet och sömn



eller kanske var det
mellan sömn och vakenhet


vet ej vilket


men i detta gränslösa rum
utan väggar
utan begränsningar
fann jag insikten

 

om hur jag skulle gå vidare
med mitt liv


lämna bakom mig det förgångna
som lett till utbrändhet, ångest, sjukdomar


och inse att jag aldrig kommer att bli densamma

som jag var då, förut
men att jag blir bra ändå
vingklippt, oförmögen att flyga
men i min hand vilar en stav
så stark att stötta mig
den ledstav som ska finna min väg genom livet

 


 




Fri vers av Nic
Läst 327 gånger
Publicerad 2005-12-02 22:21



Bookmark and Share


  Ylvavirvla
Åh, så vackert skrivet och beskrivet. Jag blir berörd.
2005-12-07

  rebecca d
så fint och så rätt. Bara genom akceptans...kan vi gå vidare. Vi kan ju ändå inte kämpa mot verkligheten. Och att det finns en stav...
2005-12-03

  Nic
Varför? Jag hade blivit fånge i det förgångna, ett förgånget som slutat i utbrändhet, ångest, sjukdomar

Hur? Att förstå och acceptera att jag kommer aldrig att bli den jag en gång var, men OK på ett annat sätt, vingklippt men med en käpp att stötta mig på
2005-12-02
  > Nästa text
< Föregående

Nic
Nic