Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ge mig svar

Här kommer jag,
som aldrig kollar över vägen.
Här kommer jag,
som aldrig lyssnar till musiken.
Här kommer jag,
som vet att jag är ensam.
Här kommer jag,
som vet att inget ändras.

"Vem tror jag att jag är?"
Här kommer jag,
som aldrig har några svar.


Fri vers av Sockerlös
Läst 241 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-11-30 15:57



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Uppgiven ton i den här texten som uttrycker en djup ensamhet och en känsla av att ingenting någonsin kommer att förändras. På något sätt så verkar det som att diktjaget visserligen lever, andas, rör sig och talar, men ändå inte riktigt är närvarande eller deltagande i det som sker omkring. Musiken flödar ohörd, världen passerar, händelserna inträffar, men ingenting tycks riktigt beröra, engagera eller gripa tag. Och svaren lyser med sin fråvaro. Men kanske är frågan snarare Vad man är än Vem? Att söka sin essens istället för att leta bland de många sociala identiteterna, som ju oftast är högst flytande och föränderliga till sin karaktär och ofta inte ger något riktigt fäste? Jag vet inte riktigt, men kanske kommer svaren med tiden om man bara har ork att vänta. Saker och ting Kan ju trots allt ändras, även om det ibland kan vara så väldigt svårt att tro. I vissa stunder är man tyvärr bara tom, och då gäller det nog mest att bara vänta på att kärlet åter ska börja att fyllas med nytt och friskt innehåll. Kanske kommer då med tiden också svaren och man kan bege sig tillbaka ut i världen Helad.
2010-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Sockerlös