Där sitter hon igen och kammar, sakta och noga inövat, sitt blonda hår.
Kinderna färgas svarta av hennes sorg, ty hon är så full av den att det rinner över.
Ett så skört litet offer.
Hon är så missnöjd, känner sig så felbehandlad och bortglömd.
Endast spegeln och hennes nalle hon kramar lyssnar till hennes självömkan, till hennes saltiga tårar som faller i golvet med ett svagt susande.

Där sitter hon igen och målar sina läppar röda, försiktigt och omsorgsfullt, så de ska matcha hennes röda hår.
Hennes ögon drunknar nästan i hennes svarta ögonskugga, ty hon försöker dölja sin själ så gott det går.
En så sorglig kvinna.
Hon är missnöjd, känner sig så manipulerad och sårbar.
Endast mannen hon inatt är otrogen med, kommer se hennes saltiga tårar.