Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tiosextusenfyrahundra

Jag önskar jag hade ett värde,
en slags mening.
Att jag skulle göra nytta,
för samhället.
För någon.
Alla klarar sig utan mig,
jag är ingens luft i någons lungor.
Ingens förlorade.
Ingens önskade.

Jag önskar jag kunde någonting,
något betydelsefullt.
Att jag skulle göra nytta,
för någon.
För samhället.
Alla klarar sig utan mina handlingar,
jag är ingens hjälpande hand.
Ingens förlorade.
Ingens önskade.

Jag önskar jag var god,
och helt igenom oegoistisk.
Att jag skulle leva för andra.
Att jag skulle göra nytta,
för andra.
För samhället.
Alla klarar sig dock utan min godhet,
ty jag är ändå en inbiten egoist.
Ingens förlorade.
Ingens önskade.


Min oönskade självömkan låter sig aldrig förloras.




Fri vers av Sockerlös
Läst 417 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-04-28 15:32



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Lätt uppgiven grundton i den här texten, precis som om man på något sätt känner sig överflödig. Man vill så gott, man vill så gärna uträtta något, man vill så gärna bli tagen i anspråk, men likväl så verkar allt så tomt och ekande. Fast att ha ett värde och uppleva en mening, känna sig önskad, äga någon form av tillhörighet etc. behöver nog inte alltid bero på den "nytta" man eventuellt tillför eller inte tillför själva samhället i stort utan snarare på de mellanmänskliga relationer i vilka man ingår och de gärningar som man kanske kan göra för någon av sina konkreta medmänniskor. Men visst vill man känna sig älskad, önskad och behövd ibland. I vissa stunder känner man ju sig bara helt förspilld och upplever att man inte kan bidra med Något, men trots detta så förlorar man inte på något sätt sitt Värde. Det finns där, helt oavsett om man kan känna det eller inte, och tids nog så finner också den vilande inneboende godheten sitt utlopp. Och helt igenom oegoistisk? Tja, det är det nog tyvärr ingen av oss som är...
2011-04-28
  > Nästa text
< Föregående

Sockerlös