Jag kan inte sätta ord på allt,
allt som jag egentligen vill skriva ner.
Men allt i mittt huvud verkar ha en spärr, alla ord flödar ända tills jag sätter mig framför ett papper...

Ja vill säga hur jag känner panik,
Panik över att jag inte kan åstadkomma mer, över att jag inte är mer än medelmåtta.

Hur jag känner mig skyldig,
Skyldig över hur jag genom några få ord, har krossat hjärtan.
Krossat drömmar för framtiden.

Att jag är ängslig,
över att säga hur jag verkligen känner.
I rädsla för att såra igen.
Rädd att tro att den här gången kan det sluta annorlunda.
(eller inte sluta alls..)

Men det jag verkligen är rädd för, är mig själv.
Att jag inte är den jag tror.
att jag, trotts mina försök att undvika, är en självisk människa.
Att jag spelar hela mitt Jag.

Men som sagt kan jag ju inte hitta orden,
så istället går jag och lägger mig.

Men imorrn, kommer allt vara som innan.

så God Natt.