Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du, jag.


Frostbiten

Stjärnklart, vackert, kallt, lite som du...?
Mycket tankar nu, glädje, sorg? Likt en flod som frusit till is, kommer jag ingenstans... Vill ha nya spår, nya nyanser, fånga den frusna känslan, tina den.

Det finns mycket som är vackert, fint. Det fanns ännu mer.. Ser allt uppifrån, svävar, med insikt, men utan förståelse...Vem lever i en lögn nu?

Hade en dröm en natt, du var vacker, perfekt, jag lycklig... Sen vaknade jag, såg snön ute, förstod.

Ilska kan göra gott, slår med kraft, häller ut smärtan.. Men såhär illa har jag aldrig mått. Som ett löv i vinden, snurrar runt, kommer inte loss.. Men mår ändå bättre nu, dock inte som du.. Ibland blir jag arg, hur KAN du må så bra? Men ibland blir jag också glad, just för det...

Tankar, hade slut på dem, men har tankat fullt nu. Måste tömma dem igen, glömma, men är svårt när det går att fylla på överallt. Varför är jag fel nu, vad gick sönder, tyckte du aldrig att jag var hel?...







Fri vers av Johnny D
Läst 247 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-12-01 21:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johnny D
Johnny D